Vi som aldrig sa hora
av Ronnie Sandahl
Wahlström & Widstrand
Det är intressant när något presenteras som en generationsroman. Nu kanske jag är ett par år för gammal för denna bok, men jag har vänner i den åldern så det känns inte så främmande. “Vi som aldrig sa hora” är dessutom en ganska tidlös bok – den handlar om samma osäkra tonnåringar som alltid funnits.
Vad säger man, detta är åter igen en småstadshistoria om ungdomars relationer, och sådan kanske kan ha något existensberättigande om ungdomar vill läsa dem och om de erbjuder lite inspiration. Nu är ju det inte fallet med denna bok. Hannes heter huvudpersonen som vill vara en “snäll” kille och tjejer tycker att han är snäll men vill inte ha honom ändå. Ja, jag vet‚ killar är patetiska i den åldern (vi tjejer också faktiskt) – men mycket till historia är det inte. Problemet är när författaren ännu inte genomskådat sitt ungdomsego – han har ingen distans. Det känns som någon som seriöst sitter och skriver en bok om drogfrihet eller om att vara trogen – det är inte så det fungerar med litteratur, det måste finnas något stimulerande. Präktighet är inte en god egenskap, då får man hellre kalla mig för hora, jag klarar av idioter bättre än mesar.
Ingen tonåring vill ha sånt här. “Vi som aldrig sa hora” är som en bok beställd av ett statligt ungdomsråd. Någon överårig redaktör vill ge ut en ungdomsbok som handlar om “att vara snäll”. Och då kommer den snälle Ronnie Sandahl och fortsätter vara så fruktansvärt politiskt korrekt. Ingen kan tycka att en inställsam författare är trovärdig. Och ärligt talat, det är väl inte konstigt att vi tjejer inte vill ha inställsamma killar?
Jag har två invändningar. 1) Tonåringar ÄLSKAR den där boken. Jag vickar på gymnasieskola och Ronnie var där och föreläste om skrivande; jag har aldrig sett sådan uppslutning. Varenda en som någonsin öppnat en bok hade läst den och älskat den. 2) Alla flickorna ville ligga med honom efteråt. De satt och tittade under lugg och fnissade och – seriöst – slickade sig om läpparna, och han höll på att aldrig komma därifrån efteråt. Det är något med pojkar som står på scen, helt enkelt.
Jo, det är något med killar som står på scen – men det är ju inte det boken handlar om. Killen i boken är ju inte en sådan kille. Sen får vi se om du har rätt Sabina, men jag tror nog inte att den här boken kommer att överleva. Om några ungdomar älskar den? Tja, de kommer de över med lite livserfarenhet. Den blir ju inte bättre för att den fått spridning.